Områdets historia

Området norr om Stockholm, det som senare kom att kallas Norra förstaden, var på medeltiden klostermark. Vid reformationen drogs kyrkliga egendomar in till kronan. I motsats till Södermalm ägdes alltså denna mark inte av borgarna eller var allmänning. (Källa: föreläsning av Pontus Dahlstrand.)

Kvartersnamnen Vingråen och Barnhusväderkvarnen tillkom vid den stora namnrevisionen 1885. Vårt kvartersnamn, Mjölnaren finns med i Stockholms Adresskalender första gången 1923. Kvartersnamnen påminner om den kvarnhantering som bedrevs på berget, nuvarande Tegnérlunden. Det var Barnhuskvarnen som försörjde Stockholms allmänna barnhus och Hampkvarnen. Båda revs 1890. Från början hängde vårt kvarter ihop med kvarteret Barnhusväderkvarnen. Sedan drogs Teknologgatan ända fram till Tegnérlunden. Men även många år sedan kvarteret delats hade det samma namn som kvarteret intill.

I området mellan Barnhuset och kvarnarna på berget fanns manufakturer som sysselsatte barnen och som skulle försörja Barnhuset. (Källa Ödman, Hayen Främlingar i vardagen. Stockholm 2004)

Lindhagens förslag till stadsplan som lades fram 1866 innehöll breda gator och mycket grönska. Den genomfördes inte i sin helhet, men resulterade för Norrmalms del i en fastställd stadsplan 1879. Bergknallarna blev ofta parker därför att man hade svårt att klara försörjningen med dricksvatten upp på dem. (Föredrag av Pontus Dahlstrand) Barnhusets kvarntomt låg på en sådan bergknalle, behölls som parkmark och blev tio år senare Tegnérlunden. Det föreslagna rutnätet av gator följde i stort sett förslaget men Sveavägen och Dalagatan blev smalare än Lindhagen tänkt. Den lilla obebyggda remsan i sydvästra hörnet av korsningen Rådmansgatan – Upplandsgatan är ett minne av en plan att göra Upplandsgatan (då Stora Gråbergsgatan) till en bred trädplanterad led för trafiken till och från Centralstationen och Tegelbacken. (1987 års inventering sid 15-16).